Vår Historia

"Det började med en känsla och blev verklighet på grund av en tillfällighet"

Våren 2010 var jag mammaledig med första barnet. Vi hade lagom förverkligat min barndomsdröm och köpt en gotlandsgård, flyttat in och stortrivdes. Jag njöt i fulla drag av mammaledigheten och allt det fantastiska som ett nytt liv för med sig. Det var verkligen helt underbart!

Men säg den väg som är spikrak.

Finanskrisen var ett faktum, och det slog hårt mot många. För min del, som var mammaledig från en tjänst som säljare mot lantbruket, resulterade det i att jag blev uppsagd eftersom försäljningen stod helt still. Ingen vågade investera i nytt så det fanns helt enkelt inget jobb att komma tillbaka till. Och där stod jag då, med liten bebis och helt plötsligt arbetslös. Vilken väg skulle jag ta nu?

Jag fortsatte dock min mammaledighet som beräknat fram tills hösten -10, men hela sommaren gick åt till att fundera vad jag skulle göra av mig själv när jag inte längre hade fler föräldradagar att ta ut.

Samtidigt hade det här med att bli mamma satt djupa ansvarsrötter i mig. Jag hade börjat ifrågasätta så mycket. Och överallt hittade jag fusk. Var det inte i maten vi åt (där industrin både processar och snålar för att tjäna mer pengar), så var det i inredningens icke naturliga material eller överkonsumtionens lyx av onödiga massproducerade saker av suspekta material. Herrejösses - vilken värld är det vi lever i tänkte jag - och kände att jag ville göra skillnad. Jag visste dock inte hur jag skulle förpacka det här och kunna göra det till min försörjning.

Ett vägsjäl uppenbarade sig

Jag är säker på att vi alla har i någon mån har varit med om dom. Ni vet dom där tillfällena i livet när man tydligt känner att ens val kommer att påverka en långt fram, om inte resten av livet på något sätt.

För min del var en av dessa dagar en augustidag -10. Vi skulle på rutinbesök hos barnavårdcentralen med vår son, men då vi bodde på liten ort var det semesterstängt på vårt vanliga mottagning i Klintehamn. Det gjorde att vi istället var hänvisade tillfälligt till Hemse. Hemse är ett litet samhälle beläget ungefär mitt på södra delen av Gotland för er som inte är bekanta med området.
Det var inte så ofta som vi var just där, och vi var unga och nyfikna på vårt nya relativa närområde. Även om jag är både född och uppvuxen på Gotland så hade jag min största kännedom om norra ön (och tro mig - gotlänningar är noga med att tycka 'sin' halva av ön är den bästa). Därför bestämde vi oss för att i anslutning till vårt besök på mottagningen också skulle ta en vandring genom samhället. Vi hade inte gått särskilt långt innan vi hittade en rar liten blomsterbutik vid namn 'Blomsterhörnan'. Stämningen och atmosfären var välbalanserad och inbjudande - och - i fönstret bredvid dörren stod också en liten vacker handtextad lapp med orden;
"Butiken till salu".

Jag gick runt och njöt av den härliga stämningen samtidigt som jag inte kunde koncentrera mig på något. Där och då uppenbarade sig en hel del för mitt inre. Alla mina tankar om att söka ursprunget i allt och med mitt intresse för att ha händerna i myllan sammanstrålade med att det såklart var en livsstilsbutik jag skulle ha!

Vi lämnade efter en stund butiken och fortsatte vår vandring. Det kändes som att det stod ångor runt mitt huvud, min hjärna gick på högvarv. Vi gick ungefär hundra meter längs storgatan innan jag säger till min sambo - jag måste gå tillbaka och köpa stället, jag vill ha den som en grund för mitt livsstilföretag!

Där och då började min resa med det här livsstilföretaget!

Men vad skall företaget heta?

Våra kunder skall känna värme och omtänksamhet när dom besöker oss
- likt grannar på landet som tittar in för en kaffetår och några ord...

by Marléne Silfwerbrand

På något sätt ville jag bryta mig loss från att bli ihopkopplad med bara blommor. Jag ville göra plats för allt annat som livet inrymmer. Magkänslan sa mig att jag behövde ett namn som speglar all den värme och eftertanke den här livsstilen som jag ser på det innebär. Mina tankar gick till gamla tider, då man på landet lämnade ytterdörren öppen i det fall grannen skulle komma förbi på besök. Var man väldigt långt bort kanske man låste men lämnade åtminstone nyckeln ute där besöket lätt kunde hitta den. På så vis slapp dom ju stå ute och frysa!

Helt otänkbart idag, men för inte alltför länge sedan var det så här det såg ut på landet. I alla så som jag känner igen det och har hört det berättas för mig. Grannar fanns för varandra, grannar hjälptes åt, grannar var en del av det man själv var. För mig är det avklätt ärligt och rakt igenom värme.

På Gotland pratar man om Astuen, det vill säga grannen. För att hedra gamla tiders goda grannlag runt gårdarna så gjorde jag helt enkelt ett eget namn av granngårds (svenska nästgårds) och fick det till just 'Astugårds'.